att vara duktig är ganska lätt ibland

tillbringade dagen på "mötesplats matematik" på fridhemsskolan och hörde bland annat några lärare från stockholms ma/no-profilskolor berätta om hur deras elever kommunicerar matematik. jag tyckte de gjorde bra saker, fast absolut inget märkvärdigt. eleverna fick veckouppgifter via en hemsida och sedan mejlade de in svaren, eleverna löste uppgifter i en mejlstafett och eleverna chattade och löste uppgifter.
ganska rättframma uppgifter som borde höra tillvardagen i alla skolor. men enligt statistiken som de presenterade i dag används it i alldeles för liten utsträckning. själv har jag gjort massor av liknande uppgifter med eleverna (exempelvis kofi annan och kosmologi) men jag har en bakgrund från internetbranschen.
så varför går det så långsamt framåt i skolans värld? fredrik jeppesen har skrivit om hur skolan missar chanserna genom tokiga storskaliga lösningar. jag kan bara instämma. efter en vecka med podb är man helt desillusionerad.
föredragshållarna idag förklarade flera gånger hur viktigt det är att möta eleverna på deras arena. msn har så gott som alla elever tillgång till. elever chattar hur mycket som helst men vuxna knappast alls. men om vi möter eleverna på deras planhalva ökar lusten att lära. om vi fyller deras verklighet med exempelvis matematik ökar lärandet.
tyvär avslutades föredraget med att de uttalade förhoppningar inför kommunens kommande plattform skolwebben (Rexnet). det är för sorgligt.

föräldrarna är mest konservativa i skolan

vi som vill undervisa enligt lpo94 har en grannlaga uppgift i att övertyga föräldrarna. nedan två citat från pjs svd-blogg:

Expressens läsare stöder Björklund med 87-13
"Vad tycker du om kvarsittning och avstängning?
Välkommen tillbaka, äntligen! 61
I vissa fall kan det vara bra 26
Bestraffningar som hör hemma i en annan tid 13"
Läget 10:51 med 3669 svarande.

Aftonbladets läsare stöder Björklund med 92-8
Ställningen just nu:
Ja (91.6 %)
Nej (8.4 %)
Totalt har 22784 personer röstat.
Omröstningen startade 2006-10-26 07:36

stå upp mot alliansens skolpolitik

Jag har en idé om att alla vi som bekymrar oss för folkpartiets skolvision borde engagera oss, samla argument, beskriva positiva exempel från skolan, referar bra forskningsresultat och höra av oss på alla möjliga sätt till Björklund m fl.
Jag tror att många avhåller sig från att höra av sig därför att de är rädda för att ha dåligt underbyggda argument eller vara illa formulerade. Man vill inte bli överkörd av någon skolbyråkrat eller förlöjligad av någon kollega eller förälder. Man kanske är rädd för vad skolledningen skulle tycka om man gav sig in i debatten.
En lösning kunde vara att ta fram ett malldokument som innehåller allt man kan behöva för att lämna synpunkter till politikerna. Sedan tar var och en in dokumentet i sin ordbehandlare, tar bort det man eventuellt inte ställer upp på, vässar en formulering eller två, lägger till ett personligt exempel osv. När man är nöjd skickar man iväg sitt dokument till adresserna på den medföljande mejlistan.
Jag tror att detta skulle kunna sänka tröskeln så att lärare orkar gå in i debatten. Vi skulle kunna få till en liten men vass motrörelse. Det skulle kunna förändra hela debatten så att den kom att handla om skola så som den (borde) se ut idag.

Förändringar i Stockholms skolor?

Detta är överenskommelsen mellan Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna i Stockholms stadshus avseende
samarbetet mandatperioden 2006-2010.

"Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap och vårt gemensamma bildningsarv till den
uppväxande generationen. Människor växer med kunskaper. Utbildning ger individen
möjlighet att öppna nya dörrar och se nya perspektiv. Bildning ger människor makt att forma
sina egna liv.
Vi har höga ambitioner med skolan. I Stockholms skolor ska alla elever kunna skaffa sig de
kunskaper de behöver för att växa. Akademiskt, kulturellt, tekniskt, idrottsligt – alla
begåvningar ska ges möjlighet att utvecklas och blomstra här."

det låter fint men va betyder det i praktiken? å ena sidan är det samma sak som står i styrdokumenten och förarbetena. å andra sidan vet vi ju hur det brukar låta när björklund pratar bildning - faktakunskaper, prov, betyg och ordning. när ska de bli mer konkreta månne?

meningen med att omarbeta

Magistern skriver i en kommentar att "det är svårt att använda någon annans mtrl i undervisningen utan att bearbeta detta först och "göra det till sitt eget". "
jag håller helt med om detta. här i ligger mycket av glädjen i ¨lärarjobbet. man anpassar ett material til lden klass man ska ha och hoppas att detska passa bra, vara på rätt nivå, stimulera, entusiasmera, osv. när det verkligen klaffar blir man ju så glad och nöjd.
jag hoppas att mina lektionsdokument ska ge andra lärare ett digitalt underlag att ändra i. så att man slipper ta en kopia rakt av och dela ut.
men just det här fenomenet att lärare vill ändra och helst skapa sitt undervisningsmaterial själva tycker jag är mycket intressant. det vor kul att få fler kommentarer från er som läser.

behövs sajten?

jag när den förhoppningen att min sajt ska bli känd av sig själv. folk ska googla och hamna där, somliga av dem återkommer, berättar om den för kompisar osv. men i verkligheten är det helt lugnt. ingen trängsel alls. då och då kommer en ströbesökare. själv står jag för två besökare om dagen i statistiken. en gång hemifrån och en gång från jobbet (upprepade besök från samma dator ger inga extra träffar).
då och då kommer det en besökare utifrån. jag känner förstås till en del sätt att marknadsföra sajten men jag vill ta det litet lugnt. sajten är inte på långa vägar klar. det är luckor här och där. det finns saker som jag skulle vilja förbättra. men ambitionen är att växa av egen kraft och bygga medans den växer.
den stora frågan som gnager inomm mig är huruvida sajten behövs. alla mina logiska resonemang bygger på att den är jätteviktig. men samtidigt vet jag att alla lärare verkar planera mest själva. de flesta verkar vilja ha det så. eller har jag missat något?
borde man verkligen uppfinna hjulet igen och igen?

olika ekonomiska ramar

jag jobbade på nittiotalet på ett halvledarforskningsinstitut. vi hade inte obegränsat med pengar. det fanns till exempel många maskiner med prislappar över en miljon kronor som vi inte kunde köpa. men några hade vi råd med. men om man behövde mindre prylar så gick det bra att handla mot rekvisition. jag minns inte exakta gränsen, den ökades på genom åren, men den låg nånstans mellan ett par tusen och tio tusen, kanske. vi kunde handla först och motivera köpet i efterhand. oftast hade man egna projekt som man man hade det ekonomiska ansvaret för.

så om man behövde något så köpte man det. om det var bra för projektet så hade prylen man köpte ett högre värde än sitt pris. det hade varit tjänstefel att inte skaffa det som behövdes för att göra ett bra jobb. ofta köpte vi saker som inte blev så bra. men det är risker som hör till. bara slutresultatet blev bra.

i skolans värld är det inte alls så. det är snålt och fattigt. man förväntas trolal med knäna. allt ska man göra själv. det kan bli ganska tröttsamt ibland. ett skäl till att jag lägger ut planer och andra dokument på min sajt är att jag vill hjälpa andra att slippa uppfinna hjulet igen och igen.

nyligen upplevde jag hur det skulle kunna vara i skolan. jag undervisar i en lägre årskurs i syfte att marknadsföra min skola gentemot framtida elever. det anses viktigt och projektet har en liten budget. efter visst gunderande beslöt jag att bränna av alla pengarna på geobräden och instruktiva böcker i ämnet. sedan höll jag min lektion (som kommer att upprepas ett par gånger).

det blev en fantastiskt bra lektion. jag hade helkul. eleverna hade så kul att de inte ville sluta. några frågade till och med var de kan köpa geobräden. det var en underbar känsla.

mina lektioner brukar vara rätt kul men detta var i en annan division. dessutom gick planeringen på tio minuter och jag behövde inte våndas för om jag låg på rätt nivå osv. det är så här vi skulle jobba om vi var professionella. så är det bara.