olika ekonomiska ramar

jag jobbade på nittiotalet på ett halvledarforskningsinstitut. vi hade inte obegränsat med pengar. det fanns till exempel många maskiner med prislappar över en miljon kronor som vi inte kunde köpa. men några hade vi råd med. men om man behövde mindre prylar så gick det bra att handla mot rekvisition. jag minns inte exakta gränsen, den ökades på genom åren, men den låg nånstans mellan ett par tusen och tio tusen, kanske. vi kunde handla först och motivera köpet i efterhand. oftast hade man egna projekt som man man hade det ekonomiska ansvaret för.

så om man behövde något så köpte man det. om det var bra för projektet så hade prylen man köpte ett högre värde än sitt pris. det hade varit tjänstefel att inte skaffa det som behövdes för att göra ett bra jobb. ofta köpte vi saker som inte blev så bra. men det är risker som hör till. bara slutresultatet blev bra.

i skolans värld är det inte alls så. det är snålt och fattigt. man förväntas trolal med knäna. allt ska man göra själv. det kan bli ganska tröttsamt ibland. ett skäl till att jag lägger ut planer och andra dokument på min sajt är att jag vill hjälpa andra att slippa uppfinna hjulet igen och igen.

nyligen upplevde jag hur det skulle kunna vara i skolan. jag undervisar i en lägre årskurs i syfte att marknadsföra min skola gentemot framtida elever. det anses viktigt och projektet har en liten budget. efter visst gunderande beslöt jag att bränna av alla pengarna på geobräden och instruktiva böcker i ämnet. sedan höll jag min lektion (som kommer att upprepas ett par gånger).

det blev en fantastiskt bra lektion. jag hade helkul. eleverna hade så kul att de inte ville sluta. några frågade till och med var de kan köpa geobräden. det var en underbar känsla.

mina lektioner brukar vara rätt kul men detta var i en annan division. dessutom gick planeringen på tio minuter och jag behövde inte våndas för om jag låg på rätt nivå osv. det är så här vi skulle jobba om vi var professionella. så är det bara.