ny fågel i ankdammen

visst är det mysigt med den relativa enighet som finns på skolbloggarna. en enighet som man kanske inte hittar i sitt lärarrum där det finns många fler åsikter. av någon orsak hittar de inte in bland kommentarerna på våra bloggar. inte i någon större utsträckning i alla fall. jag mejlade adressen till alla forna kollegor och fick artiga svar per mejl men inga mothugg.

men igår fick jag i alla fall ett mejl från en kompis i norr och han låter mig publicera sina tankar. jag lägger mitt svar i slutet av detta inlägg. men debatten har redan gått ett varv till. läs detta så länge. imorgon komer jag att lägga in hans svar på mina kommentarer.

här är mejlet:

" Hej Håkan!

E tipsade mig om din skolblogg. Jag har läst en del inlägg och har förstås tankar kring skolan.

Efter snart 30 år i skolan med början på högstadium, sedan på gymnasium och med undervisning i huvudsak på komvux men också varvat med en del kurser på gymnasiet de senaste 20 åren, så dristar jag mig att tycka till en del om skolan idag. Något desillusionerad är jag vad gäller ungdomsskolan idag. Den är på väg utför, det är helt klart. Dagens skola har från de allra första skolåren fostrat barnen till att skolan inte är speciellt viktig. Att underkasta sig det vi tidigare kallade "plugg" är inte nödvändigt numer. Att närvara vid lektionerna är heller inte självklart. Jag kan se förändringen eftersom jag med jämna mellanrum (vartannat/vart tredje år) fyllnadstjänstgjort vid kommunens gymnasieskola. Vi har till hälften förlorat en generation och jag tror att vi nu håller på att förlora merparten av dagens unga generation. Vad som dessutom är oroande är att innehållet styrt i kursplanerna har reducerats markant. Lägg därtill de urholkade kraven på vad som krävs för Godkänt så inser man vart åt allt är på väg.

En del av de här unga inser sin förödande okunskap när de kommer upp i 20 -- 25-årsåldern och söker sig därför till komvux. Men även här kan jag se inställningen till vad många tycker att studier handlar om. Man kommer och går på lektionerna ungefär som det passar. Trenden är tydlig för vissa personer när det gäller att stiga upp på morgnarna för att gå till skolan. Men egentligen ska de inte klandras -- de har ju gubevars från lågstadiet blivit intutade att ta ansvar för sig själv och sitt lärande. För några år sedan så hette det ju att barnen skulle "forska", dvs själva söka kunskap. Vilket kvalificerat svammel enligt mitt sätt att se det!! När barnet så småningom kommer upp till högstadiet -- hur kan någon tro att en tonåring frivilligt och med lust vill lära sig t ex dativ- och ackusativstyrande prepositioner i tyskan?

Med facit i hand och med utvärderingar från min undervisning på komvux (men även från ungdomsgymnasiet), så konstaterar jag att de allra flesta elever i grund uppskattar en undervisningsmetodik som bygger på lärarens förmedling av kunskap, givetvis med dennes yrkesskicklighet och fingertoppskänsla kompletterande hela spektrat av alternativa inlärningsmetoder (här gäller det att vara lyhörd och öppen för olika lösningar).

Att vända trenden till en fungerande ungdomsskola för framtiden, att förmå unga människor att förstå vikten av kunskap och inlärning, det har jag inget enkelt svar på. Lyckligtvis har vi en fungerande vuxenutbildning som räddar en hel del själar. Det är bara att hoppas att Sverige förstår att inte sabla ned den verksamheten.

Du har förstås läst Expressens politiske redaktör PM Nilsson och hans inlägg i Expressen i förrgår (26 feb): http://expressen.se/index.jsp?a=534989 Jag tyckte han träffade precis mitt på vad det hela handlar om.

Ha're gõtt! "

och mitt väldigt korta svar (jag ville svara direkt men hann inte ta tag i hela biten):

"som du förstår håller jag inte med pm nilsson. det han tycker är representativt för väldigt många i vår generation. man minns de stränga lärarna eftersom de var speciella, men kanske hade de också andra kvaliteter som vi inte såg då och ännu mindre minns nu. pm skriver ine något om sina lärare i svenska och so. var de lika stränga? eller var de kanske flummiga? om pm gick journalisthögskolan för ett antal år sedan var det säkerligen rätt flummigt där också. ändå har han fått ett bra journalistjobb.

hur som helst kan man inte komma ifrån att gårdagens skola lyckade ganska bra med att utbilda för ett sammhälle som vi blev yrkesverksamma i för ganska lång tid sedan. och dagens skola ska utbilda för ett framtida samhälle som garanterat ser rätt annorlunda ut än exempelvis det sjuttital när jag gick i skolan gjorde. jag tro inte att bakåtsträvandet är en lösning.

du har ju rätt i att skolan har förändrats och försämrats på många sätt. men jag tror på att fortsätta på den inslagna vägen. jag tror nämligen att det kan komma något väldigt bra ur en lpo94-skola som är fullt genomförd. min uppfattning är att de friskolor som ligger nära lpo94 gör bättre ifrån sig än kommunala skolor som ligger kvar i en äldre läroplan. det märks på meritpoäng men det märks på andra sätt också. fredrik jeppesen skrev om hur kinesiska skolansvariga var intresserade av den svenska skolan/läroplanen. det säger en del. visst måste man lära sig grunderna och reglerna för att komma ifråga för jobb/studier inom forskningen men man måste också kunna tänka utanför lådan, lateralt, kreativt, ifrågasättande. jag såg nyligen en amerikansk forskare avfärda asiatiska superpluggskolor där eleverna pluggade litteratur på universitetsnivå i tioårsåldern med orden "that´s not science""