grattis magistern!

idag firar vi magistern som skrev sitt hundrade inlägg på bloggen en lärares reflektioner. själv skriver jag just det sextiofemte inlägget. min publiceringsfrekvens har avtagit. dels beroende på att jag jobbar igen men också för att mitt behov av att kommentera alla stolligheter som politiker, myndigheter, ledarskribenter m fl producerar minskat. tack vare alla ni andra som bloggar om skolan känner jag att motargumenten kommer fram även utan min medverkan.

kommer jag att fortsätta blogga då? ja, för min del har bloggandet övergått till ett slags virtuellt lärarrum. i skolan är jag för upptagen med att hinna allt praktiskt. jag sitter nästan aldrig ner i lärarrummet. vidare har nätet den stora fördelen att man kan välja att umgås med likasinnade. även om vi inte alltid tycker lika så har vi det gemnsamt att vi är starkt engagerade i skolfrågor. många kollegor saknar, underligt nog, detta intresse. det blir nästan pinsamt om man säger sånt vi skriver på bloggarna irl. varför är det så?