ig på organiska kemin?
har haft studiedag och läst skolverkets skrift Likvärdig bedömning och betygsättning.
kom att tänka på en intressant händelse på en tidigare skola jag jobbat på. man undervisade klassisk organisk kemi. eleverna rabblade metan, etan, propan, butan, ... elever testades med faktainriktade prov. somliga nådde inte upp till den satta g-poänggränsen och fick göra omprov tills de klarade sig. ingen elev klagade mer än måttligt över behandlingen. ändå finns det inget nationellt uppnåendemål som säger att eleven måste kunna organisk kemi över huvud taget. visst tillhör det grunderna i kemin och visst har vi vuxna drillats i det. men, det tillhör inte målen. jag undrar hur många elever i svenska gundskolor som genom åren tappat sugen och fått ig i kemi på grund av detta. det borde inte vara så.
självklart tycker även jag att organisk kemi är både viktigt och intressant, men det kan undervisas på andra sätt och i andra sammanhang. och framför allt kan bedömningen göras annorlunda.
länk till skriften http://www.skolverket.se/publikationer?id=1368
posted by Håkan Elderstig @ 9:38 em
10 comments
10 Comments:
Diskussionen om vad elever ska kunna och inte brukar vara ett favoritämne för föräldrar vid utvecklingssamtalen. "När jag gick i skolan fick vi lära oss...och grammatik är det viktigaste för att förstå språket" osv. Mina förklaringar om att samhället förändras och kravet på kunskap förändras med den, är ngt som brukar filtreras bort. Samma syn på kunskap lever kvar i många skolor och många skolor kör enligt devisen "det var bättre förr" och undervisar fortfarande utifrån Lgr 69 och den skolpolitik som var rådande när seklet var ungt.
jag håller helt med dig. det är upprörande att det får vara så. det är därför jag sitter och bloggar en fredagkväll.
men vad tycker du om frågan huruvida en elev kan få ig i kemi på grund av ett missat prov i organisk kemi? det borde ju gå att överklaga till skolverket. åtminstone borde elev och föräldrar kunna ställa till med rejäla problem för skolan om de kunde sina styrdokument. tänk vidare om elevrådet m fl skulle börja läsa styrdokumenten på detta sätt och ställa krav på sin undervisning. det skulle bli jobbigt att vara lärare i början men sedan, om vi klarade skärselden, skulle vi få den respekt vi så hett eftertraktar.
IG i Kemi? Eleven har ju rätten att när som helst redovisa sina kunskaper i ett ämne. Märkligt också att man har en poänggräns för olika kunskapsnivåer. Det är ju ett klart "brott" mot den målstyrda verksamhet vi har i dagens skola. Provet och frågorna måste ju vara utformat och formulerat så att eleven vet vilka frågor som utgör g-nivå, vg-nivå, osv. Tycker eleven har alla möjligheter att överklaga men kanske inte till Skolverket i första skedet. Hur man redovisar sina kunskaper är helt oväsentligt, det är vad man redovisar.
Vi (min skola) jobbar mycket med att lära eleven vad som gäller för olika kunskapsnivåer, vilket gör att när de går i år 8 o 9 är så pass medvetna att de kan argumentera för sina kunskaper o den nivå de ligger på. Det kan ibland bli jävligt jobbigt, men samtidigt så jobbar vi i skolan och är där för eleverna skull, inte för vår egen. Tycker också att det är självklart att både elever o föräldrar har kunskaper om vad läro- resp. kursplanen säger.
skolor är olika och det måste de få vara. det för med sig både gott och ont. jag håller med dig om märkligheterna när det gäller poänggränser, men vi kom bort från min egentliga poäng.
so- och no-ämnena har det gemensamt att stoffmängden är stor, föränderlig och snabbt ökande. vid urvalsprocessen håller många lärare och skolor fast vid det gamla. i kemi innebär det att mycket krut läggs på undervisning i organisk kemi trots att det inte finns något uppnåendemål för organisk kemi. skolorna utarbetar lokala kursplaner med ett flertal mål för organisk kemi. eleverna får se de lokala målen och följdaktligen kan eleverna ges ig när de lokal målen inte nås. MEN det har begåtts ett fel när lokala mål tillskapas utan koppling till något nationellt mål. detta tror jag man kan finna i många ämnen och på många skolor.
Måste ha läst ditt inlägg med fel glasögon. Men man kan faktiskt ha lokala mål som inte är förankrade i de nationella målen som finns i kursplanen. Saken är ju då att dessa mål inte kan ligga till grund för elevens betyg. Sedan får man inte glömma bort strävansmålen där just organisk kemi kanske kan sorteras under.
Vad säger "tulpanboken" Likvärdig bedömning och betygsättning, om just detta? Har den inte hemma, utan på jobbet.
precis min uppfattning. de egna målen får inte ligga till grund för betygen. men så sker på sina håll.
strävan som ligger närmast lyder så här:
utvecklar kunskap om grundämnen, kemiska föreningar och kemiskt tekniska produkter av betydelse för vardagslivet.
det finns för övrigt ett exakt likalydande uppnåendemål som börjar med orden ha kunskap om, i övrigt lika. men jag tycker inte detta allmänt hållna mål räcker som underlag för en omfattande kurs i org kemi.
tulpanboken läste jag förra året, men jag tror inte den har något att säga i frågan. ska kolla det.
tulpanboken finns nånstans på skolverkts sajt men jag hittar den inte. men jag la den på min sajt:
http://www.vokativ.com/skola/bedomning_betyg/bedömning_och_betygsattning_kommentarer_med_fragor_och_svar.pdf
På grundskolan ges inte betyget IG, så det är svårt att förstå vad du menar. Om man inte blir godkänd får man ju göra ett omprov om man ber om det. Så är det i alla fall på "min" skola.
KB
Du KB, inlägget och den efterföljande diskussionen handlar inte om betyget Ig, det var bara en tillspetsad formulering i rubriken, utan om vilket stoff man väljer för undervisningen i no (och so).
Jag sätter inte något IG-betyg och jag talar inte om IG-betyg med elever.
/Håkan
Missade ett prov i min skola och läraren lät mig inte göra omprov. Hade övat riktigt hårt men var inte där den dagen och läraren sa nej till min begäran att få göra provet. "Inga omprov sa han till mig" Fastän det skulle inte vara ett omprov, bara ett prov.
Om man laborerar mycket och diskuterar resultat och slutsatster blir det lättare för eleverna att visa att de förstår. En del har svårigheter att uttrycka sig i skrift och ibland svårt att förstå själva frågan. Pratar man om uppgifter kan man formulera om och låta dem komma med egna frågor också.
På detta sätt lär de sig mycket om hur man jobbar naturvetenskapligt och dessuton har de många chanser att visa vad de går för.
Skicka en kommentar
<< Home