inte längre lika anonym
så går då bloggen in i ett nytt skeende, genom att jag som bloggare också är en känd lärare på en skola. i dagarna gick nämligen en inbjudan till föräldramöte ut i min blivande klass. det är inte helt osannolikt att några föräldrar googlar mitt namn. i så fall kommer denna blogg på första plats de dagar jag har en färsk text på min blogg.
det är alltså på sin plats att förtydliga att bloggen är jag som privatperson som reflekterarar över skolfrågor. det jag säger på bloggen har inget att göra med vad skolledningen eller andra på min skola tycker.
kanske borde det inte vara så, men jag kommer att bli försiktigare med vad jag skriver. mest för att jag måste undvika at skriva sådant som kan kopplas till enskilda elever eller lärare. samtidigt kommer bloggen närmare den praktiska verkligheten vilket förhoppningsvis gör den intressantare.
posted by Håkan Elderstig @ 8:18 em
4 comments
4 Comments:
Det där har jag funderat lite på den sista tiden. Jag börjar ju jobba på en förskola i januari och det kommer ju självklart att spegla innehållet i bloggen. Och då är det ju oerhört viktigt att värna om sekretessen.
Det jag blir nyfiken på är om du informerade föräldrarna om bloggen, eller om de får hitta den själva?
jag har inte informerat föräldrarna om att jag har en blogg eftersom det skulle rikta fokus helt fel. det är nog inte så många föräldrar som hinner bry sig om att googla mig.
detta med sekretessen är intressant. jag har ju erfarenhet av att skriv protokoll (som är offentlig handling) vid arbetsmöten. vu tillämpade forkortningar och omskrivningar för att inte elevers namn skulle förekomma i texten men de som var insatta kunde lätt gissa vem som åsyftades ändå. förmodligen skulle föräldrar och elever kunna härleda vem som doldes bakom en omskrivning men vi förlitade oss på att protokollen aldrig nådde utanför lärarrummet i praktiken. med en blogg ärdet ju annorlunda. även om läsarna är få så är ju bloggen offentlig och därtill väldigt lättillgänglig om det skulle hetta till.
om man driver omskrivningarna för långt blir det svårt även för de tänkta läsarna att förstå vem som menas.
när man bloggar om skolan får man försöka hitta generella allmänngiltiga företeelser att skriva om. det är ju illa nog om en person känner igen sig även om ingen annan vet vem det är. det hela hade varit lite lättare om jag varit anonym, men det är jag ju inte.
Ja, detta att ha dels en vardag som lärare på skolan och dessutom finnas på den offentliga arenan är intressant. Jag hade t ex en artikel (om direktreklam-gratistidningar) i DN, en kollega tog upp den (med mitt samtycke) i medieundervisningen. Det blev lite förvirrande för en del elever. Visserligen ökar det ju intresset för en debattartikel att den är skriven av deras mattelärare, men när vi lärare finns på olika sidor i den offentliga debatten... ja, det förvirrar en del. Jag kan inte sätta fingret på det, men man ska nog själv vara tydlig med att "Här och nu är jag lärare"
som det ser ut nu verkar ingen förälder ha hittat bloggen grundskolan. de är väl upptagna med klassens blogg. samtidigt som jag startade en blogg för min klass tog jag bort länken till min profil. profilen länkar nämligen vidare till andra bloggar man har. och jag vill inte riktigt ha den kopplingen. fast egentligen är jag nog mest skraj för att jag ska göra mig omöjlig på jobet. jag har ju bara ett vikariat och skulle gärna bli fast anstäld innnan jag tar ut svängarna. å andra sidan vill jag stå för vad jag tycker men det kostar på. några av no-kollegorna är hyfsat konservativa och de flesta håller en låg profil för att undvika konflikter. sån är inte jag och det känns skönt. nästa termin ska jag komma ut helt ut garderoben och berätta om bloggen i skolan.
Skicka en kommentar
<< Home