söndag, december 04, 2005

pedagogers låga anseende

pj skriver i dagens ledare om ansvar i politiken i samband med tsunamikatastrofen. han önskar också större ansvar på andra områden och avfärdar oss pedagoger med följande ord:

I skoldebatten har såväl internationella mätningar som Skolverkets egen utvärdering lett till en välkommen tillnyktring. Äntligen diskuteras verkligheten i stället för pedagogernas fantasier.

har vi inte bättre anseende än så. pedagogernas fantasier! pj själv räds inte att förklara hur allt borde vara i skolan men vi som jobbar där och är utbildade för detta tilltros inte klara detta. står de svenska pedagogerna så lågt i allmänhetens ögon? risken finns. jag tror definitivt att lärarnas professionalitet måste öka om vi ska nå ett bättre anseende. och här räcker det inte med auktorisation som facken jobbar på. alla vi som jobbar i skolan måste bli bättre på att reflektera över och förklara vad vi gör och varför.

5 Comments:

At 05 december, 2005, Anonymous Anonym said...

Jag tror den låga tilltron till (oss) pedagoger beror på att vi försöker vara till lags hela tiden.

Vi bedriver i mångt och mycket en djupt traditionell verksamhet med t.ex. lektioner, raster, läxor och annat som vi inbillar oss att föräldrar och andra "f.d. skolelever" (som PJ) vill se för att kunna känna igen sig i skolan som den var när de var barn. Vi gör det för att slippa kritik.
Men vad vi egentligen borde göra, är kanske att vända uppochner på alltihop. Visa att vi faktiskt vågar stå på egna ben.

Jag tror att det skulle ge mer respekt än en eventuell auktorisation.

 
At 05 december, 2005, Blogger Håkan Elderstig said...

det verkar bakvänt. de som jobbar traditionellt får kritik för att inte vara tillräckligt bra på det och de som är progressiva får skäll för att de är flummiga.

jag instämmer i att vi inte ska vara till lags. vi måste sluta upp med att huka oss för kritiken och debattera mer som här. jag önskar bara att fler kunde hitta in på våra bloggar.

 
At 08 december, 2005, Anonymous Anonym said...

Jag måste säga att jag möter i mitt yrkesutövande aldrig något som ser ner på mig för att jag är lärare. Lönerna har höjts och fortsätter att stiga, om än långsamt, så egentligen kan vi inte "gnälla" över det så mycket längre. Självklart måste lönen vara i relation till det arbete vi gör och vi närmar oss målet allt mer.

Jag älskar mitt yrke, skulle inte kunna tänka mig någonting annat. Jag är stolt över det jag gör och jag får dagligen tecken på att jag gör det bra. Jag känner mig kanske inte professionel än, men jag vågar stå upp och säga att jag kanske är bättre än en del av mina kolleger. Ingen jantelag här inte. Och med detta vill jag komma till att läraryrkes anseende tror jag måste komma från lärarna själva. Det är inte utan anledning som lärare kallas för det "gnälligaste yrket" och det är inte heller så konstigt att skolvärlden granskas under lupp då alla har något med den att göra.

Vad krävs då för att vi lärare ska bli nöjda och stolta för det vi gör? När blir vi det? Självfallet när vi trivs på våra arbetsplatser och med allt vad det innebär (arbetsmiljö, lön, resurser etc). Detta har lärare kämpat för under all tid och vi blir aldrig riktigt nöjda.

I detta nu är jag dödstrött. Har inte varit hemma före kl.18 en kväll på två veckor. Betyg ska sättas, arbeten ska rättas. Kopieringsmaskinen lägger av när man behöver den, bläcket är slut i skrivaren. Allt känns skit just nu. Utom en sak: mitt arbete med mina elever. De får mig glad och stolt över det jag gör och detta vill jag sprida. Det är därför jag är lärare, för att jag tror på mina elever och på min kunskap att jag kan utbilda dem.

När vi börjar diskutera vår status i samhället gör vi det så svartmålande att vi sänker oss själva. Det känns tråkigt på något sätt och kanske inte helt berättigat även om jag förstår missnöjet. Men jag vägrar hålla med. Jag är nämligen världens bästa lärare som jobbar med världens bästa elever i en av världens bästa skolor.

 
At 08 december, 2005, Blogger Håkan Elderstig said...

jeppe, jag håller med dig på sätt och vis. din bild inifrån skolan stämmer med min. det är kul att vara lärare och när jag läser ditt inlägg längtar jag för fullt till i vår när jag börjar jobba igen (även om det är toppen att vara pappaledig). det finns massor av jättebra lärare och dito skolor och det stora flertalet lärare gör ett hyfsat jobb. men jag bloggar för att det är viktigt att förändra den yttre bilden av skolan. för dessa två bilder stämmer inte överens. i medier, politik och hos många vuxna utan kontakt med skolan förmedlas en felaktig bild. där råder bilden av den kravlösa flumskolan. och det är farligt för oss. debatten handlar om att förändra skollagen och styrdokumenten så att utvecklingen i skolan går bakåt. det kan alltså påverka vår vardag på ett orättvist sätt.

dessutom finns det lärare och skolor som som av olika skäl inte gör ett så bra jobb. därför är det viktigt att debattera vad som händer i skolan. Marg gör detta på ett förtjänsfullt sätt tycker jag. vidare är det mycket dom pekar på brister i skolan, där har pj och björklund rätt. vi har bara olika åsikter om vad det beror på och vad man ska göra åt det.

 
At 30 december, 2005, Anonymous Anonym said...

Fantastiskt bra att det nu finns flera pedagogbloggar som tar upp viktiga skolfrågor.Det är viktigt att pedagogerna själva deltar i den offentliga skoldebatten.Skolan debatteras ju annars mest av folk som står utanför själva skollivet.
Har själv en helt allmän blogg men en och annan skolfråga har jag med. Har ett förflutet inom skolan och tycker att lärarjobbet är det roligaste, mest givande och svåraste jobb jag haft.

 

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com