kan vi begära att alla elever når g?
uppnåendemålen är förvisso satta så lågt att alla elever i grundskolan ska ha möjlighet att nå dem. men i somliga fall lyckas man inte. det kan gälla elever:
* med dyslexi
* med bokstavsdiagnoser
* som saknar motivation och stöd hemifrån
den senare gruppen torde vara den största och den med störst ökningstakt. i så fall är frågan hur man motiverar dessa elever. mitt svar är att det fungerar bättre med modern pedagogik än med föråldrad.
lösningen stavas snarare tematiskt arbete, ämnesintegrering, timplanelöst, elevstyrt, mm än ordningsregler, stoff, läxor, betyg och skollag.
posted by Håkan Elderstig @ 11:31 fm
2 comments
2 Comments:
Även om det du pekar på är bra förslag, så är det fortfarande bara former.
Det är hur man fyller formerna som är av betydelse. Att man når fram till dessa elever. Jag tror inte motivationen hänger på tvånget och reglerna, utan på att dessa saker (som alltså i sig inte är något jag vill försvara) inte är fyllda med något som har mening för eleverna i fråga.
Tematiskt arbete i alla ära - det måste fortfarande fyllas med relevans för eleven/erna i fråga...
visst är meningsfullt innehåll viktigt, eller snarare nödvändigt för att motivera eleverna. det jag försökte säga är att bra former underlättar bra undervisning. detta som en fortsättning på min debatt med pj om timplanens vara eller inte vara. för att ta ett konkret exempel: utan timplan blir det lättare att lägga scheman som underlättar tematiskt arbete vilket i sin tur ger oss mer utrymme att skapa undervisning som engagerar eleven och gör lärandet lustfyllt.
Skicka en kommentar
<< Home