rätt till G?

i skollagsförslaget (4:e kapitlet 14 §) skriver man att:
Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd skall han eller hon ges sådant stöd. För elever i grundskolan, obligatoriska särskolan, specialskolan och sameskolan skall det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven skall ha möjlighet att nå de mål som minst skall uppnås enligt läroplan och kursplaner.

det är en skärpning jämfört med den nuvarande skollagen (4 kap. 1 § ) som säger att:
Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga
till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan. Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

det verkar som om regeringen vill lagstifta fram fler elever utan ig. syftet är lovvärt, men är det möjligt? det kan komma att kosta mycket för många kommuner. samtidigt är det en väldigt vacker tanke att alla ska ha möjlighet att nå g i alla ämnen. visst är målen satta så att det bör vara möjligt men vad händer då det ändå misslyckas? risken finns att några elever utpekas som obildbara om man driver det för hårt. kanske är det bättre att tillåta några enstaka ig?

snacket i lärarrummet kan vara rått ibland. kommer man att friskriva sig ansvaret genom att hävda att eleven erbjudits möjligheter? elever som inte lyckas kan stämplas som otacksamma och lata. eller rent av slussas över till särskolan. är det den sorteringen vi vill ha?

sannolikt leder det även till betygsinflation. läste om en skola som skröt med att 99 % av eleverna nådde minst g i kärnämnena. samtidigt redovisade de att cirka 95 % nådde g på de nationella proven. de måste verkligen jobbat hårt sista vårveckorna.